Idag fick jag träffa en nykomling i Neas mattes familj. Hon hetter Aylen och är en valp av samma sort som jag säger matte, alltså en welsh corgi. Hon har också rest långt för att komma hit och när jag träffar henne första gången så är hon väldigt osäker, och gömmer sig helst hos Nea. Men när vi väl lärt känna varandra så busar vi rätt ordentligt tillsammans. Vi har jättekul.

Idag har Nea och jag varit ute på långpromenad med matte. Först var vi ute en bra stund på eftermiddagen, ca 1,5 timme säger matte, och gick en härlig runda i skogen. Nea och jag busade och gav matte fullt upp med att hålla reda på oss och våra koppel. Där fanns en massa intressanta dofter och jag som inte så ofta har gått här måste ju kolla varenda en. Nea var uppmärksam på dem och nyfiken hon med. Men hon var nog inte riktigt lika ivrig som jag var. Hon var mer uppmärksam på matte, men jag brydde mig inte så mycket om matte just nu. Hon får väl se till att följa med mig bara. Till sist tröttnade matte på allt dragande i kopplet så hon sa till mig på skarpen. Då måste en ju lyssna - det känns bäst.

"Där ser du" sa Nea.

"Det är bättre att lyssna innan hon blir trött på dig och du får ett ryck i kopplet. Det är mycket mer behagligt att gå i slakt koppel än ett koppel som spänner runt halsen hela tiden", sa hon också.

Och lite rätt hade hon ju faktiskt så jag lugnade ner mig, i alla fall en aning.

Sedan nu ikväll så var vi ute på en ny lång promenad. Även om den inte var fullt så lång som den tidigare idag. Nea och jag gjorde ett halvhjärtat förösk att leka när vi kom hem, men vi orkade inte så värst länge, så vi lade oss att vila istället.

Idag på eftermiddagen kom Neas matte och Nea och hälsade på. Jag och Nea fick en stund av lek och bus. Vi hade jättekul, men Nea ville inte leka riktigt lika mycket som förut, hon hade liksom blivit "vuxen" på ngt sätt. Men lite bus blev det ändå. När sedan Neas matte gick så fick Nea stanna kvar ! Det var ngt nytt. Men inte gjorde det oss ngt.