Idag tog matte med mig och Hector på en skön promenad bland våra favoritsträckor.

Vi gick ner i vår sköna dalgång och där släppte matte mig lös, medan Hector var kvar i kopplet ett tag till. Jag blev så himla glad och började rusa runt som en tokig. Matte blev alldeles förskräckt och ropade snabbt in mig. Fast jag ville ju inte komma omedelbart för det var ju kulo attat retas med Hector, så jag sprang några svängar till. Sedan gick jag till matte och fick godis av henne.

Nu fick Hector vara lös en kort stund och han ville leka han med, men jag fick förbli kopplad den här gången. Nu var det han som retades, fast inte så farligt mycket.

När vi sedan gick hemåt kände jag att det gjorde ont i benet igen, och matte tittade oroligt på mig. Jag tyckte inte det var så farligt, benet gjorde sig bara påmint en del. Väl hemma drack jag vatten och sedan lade jag mig på sköna mattan och vilade en bra stund. Nästa gång jag reste på mig, så kände jag att det gjorde mer ont och tog det därför väldigt lugnt.

Matte ringde oroligt till veterinären, men veterinären förklarade att det kunde bli så nu när jag skulle börja leva hundlivet som jag brukar och att jag skulle få dubbel dos till kvällen. Sedan skulle vi se hur jag reagerade efter det. Målet var ju ändå att leva ett så normalt hundliv som möjligt fr o m nu.

Till middag fick jag dubbel dos och det kändes bra efter ett tag igen, men matte led och hade dåligt samvete hela kvällen för att hon låtit mig springa lös det märkte jag ju. Så nu finns det risk att jag inte får springa lös på mycket länge, i alla fall inte när Hector är med, för då retas jag ju med honom, för han har ju koppel på sig och kan inte springa efter mig.

Nåväl koppelpromenader det går bra det med. Det roligaste är ju ändå själva promenaden. Näe ni, nu ska jag nog gå och gosa med matte en stund.

Ha det gott killar och tjejer ! Glada svansviftningar från mig !

Tyvärr kraschade mattes dator häromdagen helt totalt och nu kan vi intre skrvia förrän husse försöker få ordning på den. Jättetrist, för vi har en del att berätta, men nu får det vara tills matte får ordning på sin dator igen. Så typiskt och trist.

Idag busade jag och Hector och hade rätt skojigt inomhus, när han plötsligt tog i lite väl hårt och det gjorde ont ! Så jag blev arger på honom och bet tillbaka. Dessvärre råkade jag bita honom i tassen och han pep till högt och sprang undan.

Precis strax före kom matte och med en mkt låg men bestämd ton sa till oss att uppföra oss. Så jag kom av mig och då sprang Hector iväg och lade sig att slicka sitt sår. Det blödde en del men matte pysslade om honom så att det blev bättre.

Hon pratade med sin veterinär som inte trodde att hon skulle behöva åka in till henne med Hector eftersom det redan slutat blöda efter en kort stund.

Hector gillade inte bandaget så han plockade bort det. Då köpte matte nytt, och det sitter kvar det. Dessutom fick han en "sko" på tassen.

Nu går han omkring och ser ynklig ut Hector. Jag tyckte jag ville trösta honom så jag gick fram för att pussa honom lite, men då morrade Hector, så jag backade undan och matte sa till honom. Sedan lade Hector sig ner igen och lät mig komma nära och nu fick jag pussa honom, och han verkade tycka om det.

Hoppas han blir pigg snart igen nu.

Igår kväll tog matte med mig ut till bilen. Sedan åkte vi iväg till hennes jobb, för jag skulle få vara med där i natt. Jag tycker det är jätteskoj att åka bil, så bara att följa med matte var skojigt.

När vi kom fram fick jag först vänta i bilen tills alla slutat för kvällen, eftersom det finns några av mattes arbetskamrater som är rädda för hundar, och då spelar det ingen roll vilken hund eller storlek.

När jag sedan fick hämtas in hade jag bara väntat en kort stund och jag tyckte det var jätteskoj att komma till mattes jobb. Jag har ju varit där förut och det brukar bli nätter fyllda av en massa gos och en massa mackor och annat gott.

Först fick matte springa omkring en massa, för många ville ha hjälp.

Jag följde med överallt, pigg och alert.

Där matte var osäker på om de som bodde där gillade hundar eller ej, så lät hon mig vänta utanför, medan hon frågade.

För det mesta satt jag snällt utanför och väntade tills matte släppte in mig, men ibland sprang jag iväg till mattes arbetskamrat som var en skojig prick som gärna lekte och busade med mig eller bjöd mig på ost och annat gott. Matte var inte särskilt bekymrad över det, hon visste ju att jag hade koll på vart hon var.

Mitt i natten var det tydligen fikadags för då satte sig matte och hennes arbetskamrater och tog en koppp kaffe och smörgås. Naturligtvis fick jag min egen jag med, ja flera stycken blev det under natten. Vi satt ner en stund medan det var lugnt och såg på TV och hade mysigt. Både matte och hennes kompisar pratade och gosade en massa med mig. Matte och jag tog en nattpromenad också.

När vi sedan började jobba igen så följde jag matte som en skugga. Dit hon gick dit gick jag. Alla som jag följde med in till ville hälsa och prata och känna på mig. Flera erbjöd mig en sovplats i deras säng, men matte avböjde för hon vet att jag inte gillar att sova i sängar, det blir alldeles för varmt.

Flera gånger under natten tog matte och jag en kort promenad, eller så sprang jag runt och lekte lös en stund ute.

Vi gick i många trappor inomhus, och vid ett tillfälle halkade jag på ett trappsteg och trampade snett så jag sträckte nog en muskel tror matte för jag haltade en kort stund efteråt. Men snart försvann det. Matte försökte få in mig i hissen, men jag totalvägrar, jag åker INTE hiss. Så de flesta gånger vi gick i trappan resten av natten, då bar matte mig upp och nedför trapporna eller så gick vi väldigt försiktigt, även fast jag hade svårt med det för jag hade alltid bråttom till nästa ställe, men matte hindrade mig så det var bara att ta det lugnt.

På morgonkvisten var det dags för morgonpromenad. Den här bilden tog matte vid 03.30 tiden i morse. Då var det nästan dagsljus ute.

Vid 05 tiden bjöds det på en ordentlig frukost med gröt, fil och/eller kaffe för matte och hennes kollegor.

Ja även jag åt frukost bestående av ost, leverpastej och kalvsylta på mackor. MUMSIGT må ni tro.

Sedan var det till att jobba ett par timmar till, innan det till slut var dags att äntligen åka hem och sova.

Ja matte var jättepigg, men jag var helt slut och genomtrött.

Sista timmen innan det var dags att åka hem, då gick jag sakta efter matte, för jag ville ju följa med henne. Inte ville jag ligga still och vänta på att hon skulle komma tillbaka.

Så småningom efter en massa godmorgonhälsningar till fler av mattes kollegor, men den här gången de som jobbade under dagen, så gick vi ut en sväng matte och jag innan vi åkte hem.

Väl hemma somnade jag som en stock och sov så länge jag kunde. Men Hector och Goofy väckte mig och ville busa, de hade ju sovit hela natten och ville leka nu. De hade absolut ingen förståelse alls för att en annan som nattarbetat hela natten var jättetrött. Så småningom gick husse upp och tog med sig bråkstakarna. Då fick matte och jag ÄNTLIGEN sova i lugn och ro. I flera timmar sov vi båda två.

Inte förrän vi  två tiden gick vi upp. Jag kände av mitt ömma ben lite när vi vaknade så matte kontaktade veterinären.

Hon ställde en massa frågor till matte och jag förstod i alla fall att jag inte skulle leka, busa eller hoppa alltför mkt. Jag ska heller inte gå i trappor på några dagar. Jag som inte är överförtjust i att bli buren tyckte det var onödigt och försökte slippa bli buren. Men matte envisades, husse likaså.

Veterinären tyckte inte att matte behövde åka in till veterinären om det inte blev värre. För precis som matte trodde veterinären att det rörde sig om en sträckning, och med vila och korta lugna rastningpromenader läker den bra.

Men om matte tyckte det blev värre, då skulle hon inte tveka att åka direkt till veterinären.

Så nu har matte titt som tätt kännt igenom mitt ben för att se vart det är en värmeökning, om det var någon, och ev svullnad.

Hon har också tempat mig idag på eftermiddagen för att se om det var en inflammation som skulle behandlas, allt enligt veterinärens råd.

Men jag är lika glad som vanligt, och har ingen feber, ännu i alla fall.

Men att matte oroar sig, det märks tydligt.

Den här helgen har varit väldigt stillsam här hemma. Jag mår bättre, men matte tycker inte att jag verkatr lika glad som vanligt så hon verkar lite orolig för mig. Men det behöver hon ju inte vara förösker jag tala om för henne och stoppar nosen i hennes hand när hon sitter på stolen här bredvid datorn. Matte tittar ner på mig och gosar en stund med mig. Jättemysigt.

När hon slutar klia mig på halsen reser jag mig upp och lägger huvudet i henne sknä, då fortsätter hon en stund till.

Visst har vi tagit promenader, men de har varit så luigna att matte blir fundersam. Jag har inte ens visat särskilt intresse för andra hundar vi sett på avstånd, bara tittat lite på dem.

Matte pratade med veterinären i fredags som sa att vi ska avvakta.

Så länge jag äter och dricker frivilligt, inte har nedsatt allmäntillstånd eller feber och mina slemhinnor är fint rosa så är det lugnt.

Att jag är lite dämpad tyckte veterinären inte att matte skulle oroa sig för man blir lite matt när man mår dåligt.

Däremot fiser jag illa känner jag och försöker låta bli, men det går ju inte hur länge som helst.

Aptiten är det inte ngt större fel på, jag äter ju, men jag äter inte upp allt. Mår illa gör jag inte nu, jag har bara ingen aptit.

Jag har ätit ris och buljong nu de senaste dagarna och det smakar väl sådär. Godare finns ju.

Idag när matte tog med oss på eftermiddagspromenad, då hade min mjuka snö blivit hård, och det var inte så värst skönt att rulla sig i den. Jag bara halkade omkring på den liksom.

Matte höll på att sätta sig på rumpan också, men klarade det med en snabb stegräddning.

I morse då var snön blöt, men då blev det lite snörullning i alla fall.

Idag är det grått och regnigt ute.

Men när matte sovit klart då tog hon trots regent med oss på en rätt lång promenad. Vi hann bli rätt så våta både jag, Hector och matte, men det bekymrade inte mig och Hector nämnvärt. Det är ju bara att ruska av sig vattnet ju, sedan är man rätt torr igen. För matte var det lite värre, för hon måste ju byta kläder också, ja i alla fall en del av dem som blivit våta.

Vi såg inte en själ ute när vi var ute, vi var helt ensamma under hela rundan. Matte lät oss inte springa lösa den här vändan, men det är inte omöjligt att det blir en busrunda lite senare också.

Ja det var som tur var en rätt lugn dag idag. Matte gick till sitt jobb på eftermiddagen och mellanhusse var hemma och var sjuk, så han höll oss sällskap, eller om man ska säga tvärtom.

Jag försökte flera gånger under natten tala om att det var en geting inne i vårt sovrum, men det enda husse gjorde det var att gå ut med oss, för han trodde vi behövde på toa han. Det var ju i och för sig trevligt att gå ut en sväng sådär, men det var ju inte det jag ville tala om. Matte hon sa bara till mig att gå och lägga mig igen. Att de inte fattar att det är ngt viktigt jag vill. Jag menar det där surrandet borde ju även matte och husse höra även om deras hörsel inte alls är lika bra som min och Hectors. För mig lät det ju som värsta flygplan, och vem kan sova då ???? Dessutom är getingar inte att leka med, det vet både jag och Hector, så att varna matte och husse är väl bara bra......eller ????

Nåväl så småningom tystnade getingen, tror han satte sig att sova (eller mer troligt en hon, för den var jättestor !). Tystnade gjorde den i alla fall, men jag kunde ju inte slappna av och sova för fem öre. Hela tiden minst ett öra på helspänn. Därför var jag jättetrött idag på morognen, men nu har jag sovit igen en del så nu har en väl piggnat till igen.

När matte gick upp i morse då var det ljust ute och inne och när hon då hörde surrandet igen, så kollade hon var det var. Gissa om hon fick dåligt samvete när hon förstod vad det var jag hade velat tala om i natt. Samtidigt var hon ju jätteglad att ingen av oss hade blivit stucken av den där stora getingen under natten.

Hoppas hon lär sig något av det här och nästa gång lyssnar bättre.