Husse tog med oss på kvällspromenad och vi kom in för en stund sedan. Men det verkade som om husse också bestämt sig för att jag ska gå ordentligt i kopplet. För han sa till mig hela tiden, så fort jag försökte gå före honom.

Det var jättejobbigt. Men det var bara att anpassa sig.

Idag när matte skulle ta med oss ut på lunchpromenad, så var hon väldigt tydlig med att vi inte ska gnälla och springa omkring innan vi går ut. Vi ska inte heller dra i kopplet och visa vägen när vi är ute.

Idag hade jag och Hector bråttom ut, inte för att vi var nödiga utan mer för att det var skojigt att gå ut. Men matte hade inte bråttom alls, så när vi inte lugnade ner oss då hängde hon upp båda kopplen igen. Sedan tog hon av sig skorna och satte sig att vänta tills vi satte oss ner på rumpan, väntade och var tysta.

Jag har jättesvårt för det för jag blir så himla ivrig när vi ska gå ut på promenad, så jag kan nästan inte behärska mig.

Men när jag nu satte mig ner och var tyst, reste sig matte från stolen och kaffekoppen och gick för att ta ner våra koppel igen.

Jag började springa om kring av iver, medan Hector snällt satt tyst på rumpan. Gissa vem som fick gå ut ? Just det Hector. Inte jag. Så Hector och matte försvann ut genom dörren, och där var jag kvar, innanför den.

Efter en stund kom matte och Hector in igen, då hade de tagit en kort rastningspromenad.

Först blev jag ivrig, och det innan matte ens tagit ner kopplet. Men sedan kom jag på att det var bäst att direkt sätta sig ner och vara tyst, så det gjorde jag.

Då fick jag kopplet på mig och var på väg ut genom dörren före matte, varpå hon vänder sig om ser på mig, och jag stannar upp, för jag vet vad den blicken betyder : "Jag (matte) går först", så jag stannade upp och väntade tills matte gick ut genom dörren och då följde jag efter.

Vi gick ut en sväng och varje gång jag drog i kopplet, då vände matte åt ett annat håll, sen gick vi vidare. Drog jag då i kopplet så gick matte åt ett annat håll. Jag blev lika överraskad varje gång, för jag brukar veta vart matte går, men idag gjorda jag det inte. Så här höll hon på hela tiden och jag tyckte det tog en evinnerlig tid att gå några meter. Men så fort jag tittade på henne då fick jag beröm och godis.

Men vad som var jobbigaste det var att när jag rastat av mig och bara var ivrig att komma framåt, då var matte envisare med att jag skulle gå ordentligt i kopplet. Gjorde jag inte det då heller så gick hon åt ett annat håll igen !

Jag hann inte nosa på en endaste fläck som var intressant. För följde jag inte bredvid matte, då vände hon åt ett annat håll.

Rätt snabbt förstod jag att nu var matte mer bestämd än vanligt och dessutom tycktes hon inte ha någon brådska alls att gå framåt. Precis så här brukar även husse göra när jag inte lyssnar på "fot". Det är jättejobbigt för mig.

Jag tröttnade efter en stund på att dra i kopplet och vända hela tiden, så jag började gå ordentligt, då fick jag nosa omkring i lugn och ro och busa i snön.

När jag sedan följde matte och hade koll på henne, då fick jag en massa beröm och faktiskt godisbitar också. Sedan busade jag med matte lite mer i snön.

Under promenaden mötte vi en liten vit skällig Bichon Frisé. Men när jag skällde tillbaka och drog i kopplet mot honom, det var en han, då satte sig matte ner på huk, bara en lite bit bredvid gångvägen, satte händerna framför mig höll fast mig med sina händer mot min bröstkorg, och sedan slängde hon en gobit framför mig och henne (ja hon satt bakom mig) som jag inte fick ta förrän jag satt tyst, stilla och lugnt bakom hennes händer.

Även fast hunden passerade oss någon meter bort, så var jag mer intresserad av köttbullen som låg framför mig, precis utom räckhåll. När jag inte brydde mig om hunden som precis passerade förbi oss, hade koll på köttbullen, men inte tryckte hela min vikt mot mattes händer, då lät hon mig gå fram och ta köttbullen.

Den smakade toppen ska ni veta och jag ville ha fler.

Nu när jag visste att matte hade godis i fickan, då var jag mer benägen att ha koll på henne och inte gå fortare än henne för då kunde ju hon äta upp köttbullen själv, ja man vet ju aldrig med matte.

Men varför sa hon inget om köttbullen innan vi gick ut ? Då hade jag ju inte brytt mig om att ha så bråttom ju. Ja det undrar jag faktiskt.

Idag när matte tog med oss på eftermiddagspromenad, då hade min mjuka snö blivit hård, och det var inte så värst skönt att rulla sig i den. Jag bara halkade omkring på den liksom.

Matte höll på att sätta sig på rumpan också, men klarade det med en snabb stegräddning.

I morse då var snön blöt, men då blev det lite snörullning i alla fall.

Jo matte påstod att jag blev galen av all snön som kom på eftermiddagen. Men kan jag rå för att jag älskar snö ! Jag slängde mig ner i den varendaste promenad och rullade, rullade och rullade ännu mer ! Matte hade fullt sjå tror jag med två snögalna hundar idag ! Äntligen kommer snön, som jag har väntat på den !

Hector då som är lite småfrusen, han blev tokig i snön han med. Så han slängde sig ner och rullade han också. Plötsligt stod matte där med två snörullande hundar ! Gissa om hon såg skrattande ut. Vi roade visst henne vi.

Fattades bara att matte också skulle slänga sig i snön och rulla, men hon vägrade, fast vi försökte locka henne genom att hoppa på henne.

Promenaden tog slut alldeles för fort tyckte jag !

Ja jag blev hemma ensam idag,utan Hector

I morse tog husse ut oss som han brukar, och allt var som det brukar vara på vardagsmornar. Men sedan fick jag stanna kvar hemma medan husse tog med sig Hector, och jag vet inte vart de skulle.

Försökte sova en stund till tillsammasn med matte, men dte var rätt svårt så snart gick vi upp. Matte berättade att Hector är med husse på hans jobb idag. Precis som jag också var när jag var ungefär lika gammal.

Jag ställde in mig på en lång tråkig dag, för hur busig och bråkig Hector än kan vara, så blir det väldigt tyst och tomt när han inte är hemma.

Men direkt efter att matte ätit frukost så tog hon med mig ut. Vi gick en runda där det var längsedan vi gick.

Matte hittade en pinne och började busa med mig. Plötsligt kändes det som innnan Hector kom till vår familj, bara matte och jag som busar och har jätteskojigt, och då på samma runda som vi ofta gick innan Hector kom till oss. Matte blev precis som hon brukade vara då också, lekfull glad och en massa påhitt och bus ! Det smittade av sig kan jag säga för alla vi mötte (3 stycken) stannade och smålog åt oss när vi busade matte och jag. Så härligt det kändes !

Så småningom begav vi oss av hemåt och jag var jätteglad och hoppade och dansade runt matte. Hon bara skrattade och busade ännu mer med mig. Vi hade dragkamp om pinnen och vem tror ni vann ?? Inte matte i alla fall. fast ibland lät jag henne vinna för hon blev så glad då.

Väl hemma så var jag nöjd och lade mig vid mattes fötter.

Jag har sovit jättegott i natt. Nea och jag låg hopkurade hos varandra och Aylen och Hector låg bredvid varandra. Det var så mysigt.

När husse och matte vaknade och tog med oss alla fyra hundar på morgonpromenad, då var det rätt svalt ute och det var rimfrost i gräset. Det blev ingen långpromenad, men vad gjorde det. Jag var hungrig så jag ville ha frukost så snart som möjligt.

När det var dags att gå ut nästa gång, då tog husse och matte med oss till hundhagen här i närheten och där fick vi busa så mycket vi bara orkade. Där Nea var, där var jag. Vi sprang och jagade varandra och vi dansade, ja åtminstone kallade matte det. Titta själv får du se ! Helt fel hade matte ju inte för Nea och jag rörde oss helt i takt med varandra på en av stenarna vi hoppade upp på tillsammans. Om man sedan kallar det dans, så inte gör det oss något. 

- Får jag lov Nea ?

- Näe inte kan jag dansa Wille killen ?

- Jo då försök ! Det är inte svårt gumman.      

- Först tar vi ett danssteg med höger tass, ja just så Nea tjejen ! Du kan ju

  visst !

- Vad skoj det är !

- Mmmm visst är det !  

- Sedan tar vi ett danssteg med vänster tass !  Nämen titta du kan ju visst Nea. 

  Var inte så blygsam nu !

- Vilken dans kille du är Wille killen !

- Inte särskilt svårt med dig raring. Du följer med så fint.

- Det här är ju skojigt ju Wille, kan vi göra det igen ?

- Tycker du det ? OK ska vi ta en vända till då ?  

- Först med höger tass ! Just så !     

- Sedan med vänster tass ! Just så ! Vad du är duktig !    

- Tack för dansen min sköna. Du är jätteduktig. Det här måste vi göra om fler

  gånger.

- Det var skojigt Wille killen. Tack själv.

- Du Wille killen, ska vi göra sällskap med småttingarna nu kanske ?

- Mmmm det är nog bäst att vi roar dem en stund också. Vi jagar dem från olika

  håll vet jag !  

- Tjohooo !

- Nänä, här kommer ni inte fram alls !      

Men vart tog de vägen nu då ?     

- Ja just det vart tog de vägen ?     

- Det var jobbigt ! Puh. Nu ska vi nog varva ner lite en stund, eller hur ?!  

Ja som sagt, det blev en härlig söndag !!!!  

När Oscar och Cherie hade rastats klart så placerade vi oss i bilen igen och åkte vidare. Nästa gång vi stannde var vi vid ett stort vattenfall som brusade ordentligt. Där tog matte ochh morrmorr ut mig och Carrie och sedan tog jag Carrie, Nattis, matte och morrmorr en skön promenad. Det första jag får se är en bänk och den hoppar jag ju upp på, och snart kommer Carrie och gör mig sällskap. Matte fotade ! Hon fick nog några hyfsade bilder.

Sedan gick vi vidare mot vattenfallet.

Det var frost i gräset så det knastrade härligt under fötterna. Jag var bara tvungen att slänga mig på rygg i frostgräset och rulla mig, igen ! Det var så svalt och skönt. Ahhhh härligt !

Sedan gick vi vidare och kom fram till vattenfallet, där matte ville ha bilder på mig och Carrie framför vattenfallet. Men det började bli mörkt nu så bilderna blev väl sådär. Men lite bilder blev det i alla fall.

Desutom var där världens skumpool, och då tänkte jag på Sigge och hans spaande. Det här spaet skulle han gilla, det tror jag nog. Tråkigt nog så blev bilderna så mörka så allt skum syns inte på bilderna, så vi får se om matte hittar någon som blev hyfsad.

Sedan promenerade vi vidare och det var jättehärligt. Jag var på bushumör och när vi passerade ett kvarnhjul som gjorts till ett bord, så kunde inte jag låta bli att hoppa upp på det och naturligtvis försökte matte hinna fånga mig på bild, innan jag hoppade ner igen. Men det var lite svårt.

Strax därpå kom även Carrie upp på bordet så vi poserade en stund där båda två. Sedan poserade Carrie ensam. Matte fotade förstås, och Nattis också.

Efter en stunds promenerande så var vi framme vid en bro, eller rättare sagt en sorts "spång" som matte kallade det, som ledde oss över det forsande vattnet under. Carrie var först ut på "bron" och morrmorr fick hålla henne rätt hårt för hon stod länge och stirrade på vattnet som forsade under hennes tassar.

Det var nästan så morrmorr trodde hon skulle hoppa i sa hon, men det hade i så fall varit ett fall på nästan 2 meter, så morrmorr höll henne hårt.

Hon ropade åt Carrie flera gånger, men Carrie lyssnade inte.

Till sist fick morrmorr i princip dra upp Carries huvud för att få henne att sluta stirra på vattnet.

Sedan var det som om Carrie liksom kom tillbaka till nuet igen, för nu åkte svansen upp och hon tittade rakt in i kameran.

Läskigt var det. Men snart var de på fast mark igen.

Sedan tog Nattis med mig ut på bron, och jag hade redan bestämt mig för att inte se ner i vattnet. Så jag försökte verkligen hålla det också. Men när jag väl var där ute på bron, då var det som om en magnet drog min blick till vattnet, och jag bara måste se på vattnet, bara en liten stund.

När jag gjorde det kändes det som om jag sögs mot vattnet och jag kunde inte slita blicken från det. Jag kände att Nattis höll i mig hårt i kopplet för det stramde i halsbandet, men jag försökte ändå närma mig vattnet.

Mina tassar kom närmare och närmare kanten, då plötsligt hörde jag Nattis bestämda röst : "Nej Wille" !

Lite bröts den där konstiga känslan, och när matte nästan direkt därpå glatt ropade "Här är jag Wille, här ! Kom nu då, ja så duuktig kille ! " "BRA" ! "Fin pojke här ska du se här !"

Då äntligen lyfte jag huvudet och tittade tacksamt på först Nattis och sedan matte !

Sen ruskade jag på mig för att liksom ruska av mig den där läskig känslan jag fått.

Nu gick vi vidare, men det var nästan kolmörkt så vi vände snart tillbaka till bilen. På vägen mot bilen, så passerade vi på en bro som gick över vcattenfallet, och jag kunde bara inte låta bli att se ner på det forsande vattnet där nedanför.

Men rätt fort ropade matte på mig och lät jätteglad och intressant, så jag lyfte bort blicken och riktade den mot matte istället. Då busade och gosade hon med mig. Väl tillbaka till bilen så var det skönt att komma in i bilen, för det var rätt kallt ute nu. Sedan åkte vi vidare.

Tja det märks att vintern är i antågande här hemma också. Idag sken solen hela dagen, men kallt ute var det. Dessutom blåste det en del. Men promenad blev det, dock utan  kameran just då.

Istället ägnade vi dagen åt lite spårarbete jag och matte. Hector fick vänta hemma medan vi jobbade.

Matte hade gömt lite godisar här och där, och sedan i slutet av spåret, då fanns det ett köttbulleberg ! Jätteskoj. Nu fick jag användning för nosen. Det var jättekul, och jag ville göra det fler gånger, men matte sa bara nänä inte nu, en annan dag. Typiskt att hon ska bestämma sig för att inte lägga fler spår nu när jag ändå är i gång ! Jag längtar redan tills nästa gång.

Javisst jag, imorgon ska jag åka med matte och kanske få provvalla får hos morrmorr. Det ska bli jättespännande !