Idag tog husse ut mig en sväng efter maten. Jag trodde det skulle bli en "vanlig" kvällspromenad, men icke då ! Det blev en riktigt buspromenad ! Först gick husse och jag en sväng där jag gjorde dte nödvändigaste, sedan släppte han lös mig och jag fick springa och hoppa och busa i snön så mycket jag ville ! Till saken hör ju att här är en härligt stor äng som nu är täckt av 40 cm djup snö ! Dit styrde vi kosan ikväll. Husse slängde ut snöbollar på ängen och jag for efter dem rakt ut i snön ! Jisses vad mycket snö det då blev för en bara 35 cm ö h hög jycke ! Men det var skojigt !

Efter det gick husse hemåt, men på vägen mötte vi en ny kompis, han heter Bamse och är 2 år säger hussen hans till min husse. Vi gjorde sällskap till hundhagen och där fick Bamse och jag leka och busa lösa så mycket vi orkade !Bamse och jag fann varandra direkt. Vi hade hur kul som helst. Men vi blev rätt trötta båda två och tog lite paus här och där. När husse sedan ropade på mig så kom jag nästan på en gång, och Bamse också. Det var dags att gå hemåt. Två mycket trötta och mycket glada och nöjda hundar styrde tassarna hemåt.

I släptåg hade de sina hussar.

Nu reste sig matte och gick och hämtade något. Det visade sig att det var min gula boll som jag fått av Nea och Aylen. Den gillar jag. Alltså skulle vi leka !!!! Matte kastade iväg bollen och jag for efter den. Mellanhusse fångade den och kastade den igen och jag efter. Jag tog "lyra" som Mellanhusse kallade det 2 ggr. Det var bra gjort av mig tycker jag !

Så plötsligt hör jag bekanta steg i trappan igen - då kommer husse hem. Leken kommer liksom av sig för jag blir jätteglad  och springer och möter honom i dörren. Han är jätteglad att se mig med förstår jag, för han kramar om mig och gosar med mig och låter glad. Nu är äntligen alla hemma. Skönt att ha hela "flocken" samlad.

Jag vaknade med ett ryck när jag hörde mattes steg i trappen. Jag for upp och ville att "de" skulle komma in snart. Ja just "de" för med matte hörde jag Lillhusse. Hon hade alltså hämtat honom nu vad skoj - min lekkompis !

Matte tog genast med mig ut på en promenix. Skönt för det behövdes. Sedan busade jag en stund med LIllhusse och med Matte. Det var skojigt. En lite stund senare kom Mellanhusse också hem ! Han gav mig som vanligt en björnkram. Det är mysigt. Matte och Mellanhusse satte sig ner en stund med varsin kaffekopp, sedan åt de något på tallrik, det doftade gott - men matte var fortfarande bestämd, jag hade inte ätit upp min lunch (hon provade nyss igen) så hon sa att jag inget annat fick. Kanske jag börjar lära mig vad det betyder nu. Gick och lade mig vid mattes fötter. Ingen idé att fråga igen förstår jag.

Vart ska du gå tänkte jag när matte så tog på sig ytterkläderna och sa till mig att stanna kvar. Jag förstod då att jag inte fick följa med henne. Hon stängde dörren och gick. Jag lyssnade länge efter hennes steg som kunde tala om att hon var påväg tillbaka, men hörde inga alls.

Tuggade en stund på mitt tuggben, men lade mig sedan på de kvarvarande skorna innanför dörren och somnade en stund.

Nu är det tydligen dags för promenad. Härligt. Jag var jätteglad för jag tror matte förlåtit mig för det som hände imorse. Hon verkar mer "rolig" nu.

Det var skönt ute och solen sken varmt och gott. Vi tog en runda runt till mina favvoställen, men matte undvek mitt för närvarande absoluta favvoställe - där den "väldoftande tösen" brukar gå. Dit fick jag inte gå nehej då. Men vadå det finns ju snö på andra ställen också, men inte så många "väldoftande" snöställen som där. Vi var ute en stund, och när vi kom in igen så fick jag min "lunch".

Jag åt lite av den, men inte så mycket. Jag var inte så hungrig. Jag hade annat i tankarna just nu.

Matte plockade undan matskålen med matrester i, och jag kom då inte åt den. Hade ju tänkt att få lite annat godis, men icke då. "Ledsna hundögon" hjälpte inte. Alltså ibland är Matte läskigt beslutsam, då kan inget ändra hennes åsikt, det här var visst "ett sådant tillfälle".

Idag gick matte upp tidigare än hon brukar. Hon var uppe redan vi halv åtta med mig. Lite senare fram på fm lade hon sig att vila en stund och somnade troligen, för nästa gång hon kom upp var två timmar senare. Då hade jag under tiden hittat papperskorgen bredvid databordet och studerat den lite närmare. Tyvärr välte den och ut ramlade allehunda godis. 

Medan jag "städade papperskorgen" kom då alltså matte upp. Jag hade bl a hittat ett bananskal till (se tidigare inlägg för 1 månad sedan ca) som jag tog med mig till mattan under soffbordet. Medan matte sov åt jag upp nästan hela bananskalet, det var bara en ytterst liten pytteliten bit kvar - när matte kom upp. Sedan hade jag hittat ett muffinpapper, och äppelskrutt.

Alla åt jag upp, ja inte pappret, men jag tog och städade av det lite mer än vad matte hade gjort. Men när de bara ligger däri och "liksom ropar på en" då måste man ju förbarma sig över dem - tycker jag och gjorde det.

Matte tittade på den omkullvälta papperskorgen och på mig. Jag gillade inte blicken jag fick och försökte göra mig så liten som det bara går när man är en Corgi. Hon sa inget alls, bara tittade sådär på mig. Jag trodde ju hon skulle höja/skärpa till rösten - som hon brukar -  och säga till mig. Men det gjorde hon inte. SEdan gick hon ut i köket och som vanligt följde jag med, men då kom dte läskiga, MATTE FÖRVISADE MIG UT FRÅN KÖKET. Hon avvisade mig. Jag fick vackert gå ut i hallen och sätta mig där. Hon sa inget, bara pekade ut från köket och närmade sig mig och "föste ut" mig i hallen. DÄR fick jag sitta och se på henne när hon åt frukost, diskade och pysslade om det ena marsvinet. Inte ens det fick jag gå in och hälsa på. DET KÄNDES INTE BRA ALLS.......................